Wachtelhundar

Wachtelhundar är en hundras som tillhör spanieltypen och är ursprungligen ifrån Tyskland. De räknas till stötande hundar, och är väldigt lämpliga att använda vid olika typer av jakt. Wachtelhundar lämpar sig också väldigt väl som eftersökshund. Dess främsta användningsområde är dock jakten. Det är en kortdrivande hund som gärna jagar hårvilt och klövvilt, med även jakt på älg och vildsvin fungerar mycket bra. Dessa hundar finns i huvudsak i tre färgskalor, nämligen brun, röd och vit med eller utan fläckar och skimmelteckning. Mankhöjden ligger mellan 42-54 cm. Rasen kom till Sverige i slutet av 1930-talet och blev snabbt mycket omtyckt tack vare sina fina egenskaper. Det är en trevlig hundras, som med rätt träning även kan bli en duglig apportör.

Wachtelhundar – trevliga och fogliga hundar

Wachtelhundar började att avlas fram systematiskt redan på 1880-talet i Bayern, och Tysklands motsvarighet till vår svenska Wachtelklubb bildades år 1903. Dess temperament är i regel vänlig, livlig och foglig vilket är egenskaper som uppskattas mycket av olika slags hundförare, både i arbete och privat. Detta är en ras som ofta inte trivs enbart som sällskapshund. Den behöver få arbeta, gärna med jakt. Den aktiva jägaren uppskattar denna ras väldigt mycket. Det är av avgörande betydelse att hunden har en funktionell hälsa för att fungera bra som skogsjakthund.

Wachtelhundar är alltså utpräglade jakthundar och har ett stabilt psyke och en väldigt stor arbetslust. De är frimodiga, i regel inte aggressiva och väldigt lättlärda och samarbetsvilliga. Wachtelhundar har också en stark egen vilja, vilket är önskvärt i arbetet. Detta kräver dock rätt typ av hundförare, med en fast hand och tydliga regler. Några särskilda typiska hälsoproblem finns det sparsamt av. Det förekommer hälsoprogram för att kontrollera höft- och armbågsleder, även om rasen inte har någon större problematik avseende detta. Det har dock påträffats en högre grad av allergier och öroninflammationer, och detta är något som rasklubben arbetar intensivt med.

Storlek och utseende

Wachtelhundar är av medelstor storlek och beskrivs av raskunniga som en rektangulär hund som har en kraftig benstomme och ett ädelt huvud. Mankhöjden ligger mellan 42-54 cm, tikarna är i regel inte högre än 50 cm och hanarna är något större. De väger 18-25 kg och har en kraftig päls. Täckhåret är ofta vågigt och underullen är tätt åtliggande. Någon nämnvärd pälsvård är inte nödvändig hos den här rasen, men man bör hålla pälsen mellan tårna kortklippt. Trimning är i övrigt sällan nödvändigt.

Wachtelhundar har ett plant huvud och ett måttligt bett. Nospartiet är jämnt och kraftfullt och lätt rundat på undersidan. Tänderna är väl utvecklade och rasen har ett kraftigt och komplett saxbett. Ögonen är medelstora och en aning snedställda och ska gärna vara så mörka som möjligt. Wachtelhundar har höga och brett ansatta öron som hänger slätt och ska inte vara för sladdriga. Tassarna ska vara formade i en skedform och vara väl slutna. Huden är tjock och ligger stramt mot kroppen och är utan hudveck. Svansen bärs rakt längs rygglinjen eller är något fallande. När hunden är alert är den något lyft och har livliga rörelser.

Karaktär och uppförande

Wachtelhundar är en väldigt aktiv ras under arbete och stillsam och foglig i övrigt. Den har en stark arbetsvilja, främst vid jakt, och har en god spårsäkerhet. Rasen har ett ärligt drevskall och en mycket bra nos som lämpar sig väl i arbete. Det är en frimodig ras som har en apporteringsvilja och har även en passion för vatten. Med rätt träning jagar dessa hundar självständigt både vidsökt och särtroget, gärna i skogsterräng och längs vattendrag. Det är en muskulös men smidig hundras som är stötande och kortdriven. En mycket användbar och mångsidig jakthund som är trevlig och lättsam att hantera.

Wachtelhundar är duktiga jägare

Om man är intresserad av Wachtelhundar och funderar på att köpa en valp finns det ett par saker att ta ställning till. Man köper med fördel en valp av en erfaren och erkänd uppfödare av rasen. På så sätt säkerställer man att kraven på aveln och de individer som används är uppnådda. Man bör även ha god kännedom om den specifika rasen och dess egenskaper, den lämpar sig nämligen inte enbart som sällskapshund. Man vet att man har att göra med en seriös uppfödare om valparna är veterinärsbesiktade, ID-märkta och har ett registreringsbevis till exempel. Om något med affären verkar suspekt bör man omedelbart dra sig ur.

Jaktprov för Wachtelhundar

När man ska genomföra ett jaktprov med sin Wachtelhundar brukar man i regel börja i unghundsklassen. Dessa utförs då hunden är mellan 9 och 24 månader gammal. Om hunden är över 25 månader heter det istället nybörjarklass. Man provar främst skogsprov och viltspårprov. På skogsprovet testar man bland annat hundens egenskaper i sök, upptagningsförmåga, drevtid, skall och samarbete med föraren. Vattenarbeten, skogsarbete, apportering och förighet är också bitar som testas och bedöms. En bristande sökvilja kan vara förödande för resultatet. Viltspårprovet delas in i anlags- och öppenhetsklass, och fokuserar på hundens förmåga till eftersökning av vilt. Om hunden visar otillfredsställande egenskaper som negativa reaktioner på skottljud eller aggressivitet så får denne inte tilldelas något pris.